Olivia i sociala medier

Jag finns på twitter, instagram och facebook. Dock är många kontot nystartade/omstartade och har inte hunnit kommit igång med en vettig content-planering ännu. Men både bloggen och sociala medier är under planering!
                                _____________________________________________________
Facebooksida gilla HÄR | Har äntligen lyckats byta namn på sidan från Oliviasphotolife till Kaffedrickare.
Twitter | Bör ej klassas som CV material. Följes som @kaffedrickare HÄR 
Instagram  HÄR | Nystartat instakonto. Håller på att undersöka om det är jag som står bakom kontot @kaffedrickare eller om någon knipit mitt användarnamn.. Heter i vilket fall @lillaolli. 
 
/////////////////////////////////
Portfolio HÄR | Cv (Linkedin) HÄR.

Tidningen Frida

It's out. Mitt första frilans riks-reportage för Tidningen Frida nummer 4. Jag är så otroligt tacksam över att jag fick chansen att skriva för Frida (Frida Förlag, Aller Media). Reportaget omnämndes också i en fin text av chefredaktör, Terese Allert i "Hej från redaktionen"-sidan. SÅ kul!
En av Sveriges större tjejtidningar. Helt utan journalistutbildning. Jag har tidigare främst skrivit frilansreportage på lokaljournalistiksnivå (full meritlista finnes HÄR). Men denna artikel togs till en helt ny nivå, utmaning. En helt ny målgrupp, redaktör, bolag, tidning med en rätt tight deadline.
Jag är långt ifrån "riktig journalist". Men jag är en bit påväg. Tack vare denna artikel har jag fått en hel del fina råd och erfarenheter på vägen. Resultatet hittar ni i en butik nära dig!
 
(Sökord: Transpersoner, "hen", icke binär, kön, han hon eller hen, frilansreportage, frilansjournalist, karriär, HBTQ, Hälsingland, Alfta, ungdom, tonåring, pronomen, pronomet hen, könsuttryck, könsidentitet, intergender, nongender, queer)
Publicerat i Jobb
Taggar: "hen" / Ellis Berggren / Feminist / Frida / HBTQ / Könsnormer / Tidningen Frida / Tidningsreportage / Tjejtidning / Transpersoner
Kommentarer (19)

Att inse sitt eget värde (fotografI)

(Att skriva detta inlägg på ett ödmjukt sätt är väldigt svårt, men jag understryker att jag älskar att jobba. Men jag måste våga stå upp för mig själv och kompetens.)

En ofta förekommande fråga jag får är "du som kan fota, kan inte du ta några bilder?
- Svar: Nej, tyvärr.
Jag har blivit väldigt mån om att skilja på privatliv och jobb. Bara för att jag är ung tänker jag inte jobba gratis. Sluta utnyttja oss unga oavsett vilket yrke vi har. Jag började som stillbildsfotograf när jag var 13-år. Med andra ord har jag frilansat i 5-år. I början var jag som alla andra - nybörjare. Men med tiden samlade jag på mig erfarenhet, gjorde misstag och kämpade mig framåt. Idag är jag varken nybörjare eller proffs, men jag har erfarenhet, kunskap och vet vad jag sysslar med. Trots att jag är ung. Men jag blir så ledsen när jag gång på gång blir åldersdiskriminerad. Betala för min kompetens istället för att prissätta mig efter ålder. Frilansfotograf är min yrkestitel. I detta ingår redigering, kundmöten, foto etc. Precis som för alla andra fotografer. Jag ska dock vara helt ärlig och säga att prutning gör mig väldigt trött. För pengarna vi jobbar in ska räcka till ett drägligt liv. I mitt fall har jag foto som extrajobb. Att ha ett extrajobb i tonåren är bra för att man får lära sig stå på egna ben,  hålla i pengar och framförallt lära sig lägga dom på rätt saker. Särskilt för mig som bor ensam i Stockholm.Jag är verkligen inte pengakåt på något vis, jag har jobbat väldigt mycket gratis i mina dar för erfarenhetens skull. Idag behärskar jag området. Men jag har tyvärr inte tid/råd att lägga min tid till att fotografera åt människor för väldigt små summor eller helt gratis. Tyvärr. Dygnet har 24 timmar, på det vill jag hinna sova för att få energi, umgås med vänner, plugga. Jag måste prioritera min tid rätt. 

Fotografering är verkligen superkul, men eftersom tid=pengar. Jag är ledsen om jag nekar din förfrågan om att fota för småsummor eller helt gratis. Men jag är inte en sämre vän för det. Blir du sur anser jag i alla fall att det känns som man blir utnyttjad. För vem vill bli utnyttjad?
Jag vill inte låta ego - men jag får ofta höra att jag måste sluta vara för snäll, att jag måste inse mitt egna värde. Det gör jag nu. Jag, Olivia utan självförtroende. Med detta inlägg känns det som jag tar ett kliv framåt, bygger upp mitt annars väldigt dåliga självförtroende och säger rakt ut att jag står upp för mig själv. (Ang inlägget om att strategi är vägen till målet). 
Men jag är samtidigt väldigt glad över att jag började fota en gång i tiden, för oj vad många dörrar som öppnats. Jag skulle aldrig upptäckte mediebranschen om det inte var för fotografi. Men fotografi är helt perfekt att kunna kombinera nya utmaningar med, som frilansjournalist (hela meritlistan finner du här). För just nu känner jag att jag vill lägga tid på att utvecklas inom nya områden, exempelvis kombinera foto med sociala medier-ansvarig. 

För ska jag slita på min utrustning, delge min 5-åriga fotokompetens så bör jag få själslig lön. 
Frilansfotografi är mitt extraknäck, precis som så många andra tonåringar extraknäcker i butik, sitta barnvakt etc. Som vilket jobb som helst. För tänk om du ex. skulle jobba som tandläkare och jag skulle sagt till dig på din lediga torsdag "Du som är så bra på att laga tänder  - Kan inte du laga min tand på torsdag? Det är ju bara en liten tand! Fattar ni poängen? Jag tänker inte jobba på min lediga fritid och det tänker förmodligen inte du heller. 

Alla yrkesgrupper måste ha ett liv utanför jobb - Annars kör vi huvudet rakt in i väggen. Att skilja på privatliv och arbetsliv blir allt viktigare för mig, annars bryter min kropp ihop. Jag kan inte jobba dygnet runt. Ingen kan det. 

Respektera att fotograf är ett yrke som man tjänar pengar på, likväl som jag respekterar dig för att du som tandläkare inte väljer att laga min tand gratis. Ur ett annat perspektiv - För inte går du in på Ica och lägger upp 8 chokladkakor och säger till kassörskan: jag har bara råd med 4 av dom, men det fungerar ändå va?