Att vara adopterad.

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna "Är det känsligt ämne?" "Vet du vem dina föräldrar är?" "När kom du hit?" "Vart är du ifrån?" "Vet du någonting?" "Hur känns det att vara adopterad?" "Tänker du ofta på dina riktiga föräldrar?" Etc. I all oändlighet.

Jag personligen har aldrig förstått det intressanta i det hela. Av den anledningen pratar jag aldrig i det, varför ska jag ens nämna något jag själv är rätt ointresserad av (oj, vad ego det lät) men eftersom folk är så nyfikna så kanske det kan vara intressant för någon annan att läsa om? Vad vet jag. 

Många personer som är adopterade tycker detta är väldigt känsligt. Jag personligen förstår inte varför det är känsligt? Omgivningen runt omkring mig är oftast mer nyfiken på det hela än vad jag är. Och nej, det är inget jag tänker på dagligen. Så jag kan lika gärna vara öppen med det.
 
Jag är adopterad från Vietnam och kom hit när jag var kanske 5 månader? Mer än så vet jag egentigen inte. 
Så nej, jag vet inte vilka mina biologiska föräldrar är.

Men den tanken som oftast dyker upp i huvudet är "tänk om jag har 10 syskon?" "Tänk om de är döda?" Dock väldigt sällan varför jag blev bortadopterad. Det har aldrig varit särskilt intressant för mig. Utan mest de 2 nämnda frågorna. Varför vet jag inte.

Den tanken som slår mig ganska ofta är att jag ändå vill försöka leta reda på dom innan det är för sent, om det inte redan är försent. Har lite planer kring detta, men inget jag tänker gå djupare in på nu.
Jag som barn. 

Och hur det känns att vara adopterad? 

Jag hade ju inget val direkt. Jag fick inte välja familj, jag fick inte välja land, jag hade inga val. Men inte så konstigt med tanke på att jag var bebis när jag kom hit. Och jag har egentligen inget att jämföra med. Så det är svårt att säga hur det känns att vara adopterad.
 
Kanske att man ibland önskar innerligt att man vill se ut som alla andra. Ha ett svenskt utséende.  Annars kan jag inte påstå att det "känns att vara adopterad". Inget jag tänker på dagligen. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Fråga gärna på så kan jag kanske ta upp detta i fler inlägg? Jag är återigen inte så intresserad av detta själv, men börjar mer och mer att förstå att omgivningen verkar vara det.
 
 
 
#1 / / Olivia Ward's blogg:

Jag tyckte det var intressant att läsa! Skulle du vilja träffa dina föräldrar nångång? Varför/Varför inte? :D

Svar: SV: Kul att du tycker det. Tänkte ta upp det i ett inlägg senare. :)
Olivia

#2 / / ♥ Evahle.se - en blogg om psykisk hälsa ♥:

Väldigt bra inlägg! Det är nog många som inte riktigt tänker sig för när de ställer frågor kan jag tänka mig

Svar: Tack snälla, vissa gör det bättre än andra..
Olivia

#3 / / Ida Lindborg ♡:

så bra skrivet! och vad söt du var när du var liten hihi (det är du fortfarande såklart)

Sv: Tack så mycket! :D

Svar: Tack snälla! Hahah vad gullig du är. <3
Olivia

#4 / / Linnéa:

Spännande inlägg att läsa <3

Svar: Kul att du tycker det. :D
Olivia

#5 / / Tommy:

Sv: Det kan jag lova dig att det var med. Men jag saknade pasta haha!

#6 / / Linnéa:

Det får bli den svarta eller den vita kavajen <3

Svar: :)
Olivia

#7 / / Ztinas - Motivation att följa dina drömmar:

sv; tack så mycket!!
Hoppas du får en trevlig kväll :)

#8 / / Vanessa andersson:

har själv en kompis som är adopterad. Men jag tänker inte als på det- Väldigt intressant inlägg att läsa och ta del av dina åsikter om det hela.

Svar: Vad kul att du tycker det. :D
Olivia

#9 / / MADDISENJ.SE:

Intressant att läsa dina tankar!

Svar: Kul att du tycker det. :)
Olivia

#10 / / Jasmine:

(Sent) Svar: Pajen blev ljuvlig, den rekommenderas! <3
Kram

#11 / / Is i magen:

Vad söt! :)

Svar: Tack rara!
Olivia

#12 / / M:

Intressant läsning. Jag tänker mycket på det där med utseende, att när jag får barn kommer det inte se ut som "alla andra", som jag gjorde; alltså blond, med blåa ögon. Jag tänker på vad det kan innebära för barnet. Själv tycker jag att det är fint, det som är annorlunda.

Svar: Kul att du tycker det. Jaa, det är ibland jobbigt att se annorlunda ut. Men jag har klarat mig förvånansvärt bra...
Olivia

#13 / / Linnéa:

Ja, Grundsund är ett riktigt smultronställe, alla borde åka dit nån gång <3

#14 / / MADDISENJ.SE:

Tack tjejen

#15 / / Em:

SV: Tack, ja det var det verkligen! :)

#16 / / Sara:

Intressant inlägg! Klart man kan vara nyfiken på hur det skulle kunna ha varit, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att vara tacksam för det man har :)

Svar: Det är verkligen jättesant!
Olivia

#17 / / j:

Jag gick i din storasysters klass i grundskolan och kommer så väl ihåg när hon berättade för klassen att hon skulle ha ledigt för att åka och hämta hem sin lillasyster! Väldigt fint inlägg.

Svar: Hej! Gud vad nyfiken jag blir på vem du är! Avslöja dig på Facebook om du vill. ;) vad kul att du tycker det, de glädjer mig!
Kramar!
Olivia

#18 / / Teo Sjöstrand:

Åh! Vad söt du var! Jag är själv adopterad, men nu på senaste tiden har tankarna på vilka mina föräldrar, satt sig på hjärnan.
Jag adopterades från Indien, 18 juli 1999, jag var 1 år då.
Att hitta mina föräldrar? jo det skulle jag nog kanske vilja, men ändå inte. Kram