Att vara adopterad.

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna "Är det känsligt ämne?" "Vet du vem dina föräldrar är?" "När kom du hit?" "Vart är du ifrån?" "Vet du någonting?" "Hur känns det att vara adopterad?" "Tänker du ofta på dina riktiga föräldrar?" Etc. I all oändlighet.

Jag personligen har aldrig förstått det intressanta i det hela. Av den anledningen pratar jag aldrig i det, varför ska jag ens nämna något jag själv är rätt ointresserad av (oj, vad ego det lät) men eftersom folk är så nyfikna så kanske det kan vara intressant för någon annan att läsa om? Vad vet jag. 

Många personer som är adopterade tycker detta är väldigt känsligt. Jag personligen förstår inte varför det är känsligt? Omgivningen runt omkring mig är oftast mer nyfiken på det hela än vad jag är. Och nej, det är inget jag tänker på dagligen. Så jag kan lika gärna vara öppen med det.
 
Jag är adopterad från Vietnam och kom hit när jag var kanske 5 månader? Mer än så vet jag egentigen inte. 
Så nej, jag vet inte vilka mina biologiska föräldrar är.

Men den tanken som oftast dyker upp i huvudet är "tänk om jag har 10 syskon?" "Tänk om de är döda?" Dock väldigt sällan varför jag blev bortadopterad. Det har aldrig varit särskilt intressant för mig. Utan mest de 2 nämnda frågorna. Varför vet jag inte.

Den tanken som slår mig ganska ofta är att jag ändå vill försöka leta reda på dom innan det är för sent, om det inte redan är försent. Har lite planer kring detta, men inget jag tänker gå djupare in på nu.
Jag som barn. 

Och hur det känns att vara adopterad? 

Jag hade ju inget val direkt. Jag fick inte välja familj, jag fick inte välja land, jag hade inga val. Men inte så konstigt med tanke på att jag var bebis när jag kom hit. Och jag har egentligen inget att jämföra med. Så det är svårt att säga hur det känns att vara adopterad.
 
Kanske att man ibland önskar innerligt att man vill se ut som alla andra. Ha ett svenskt utséende.  Annars kan jag inte påstå att det "känns att vara adopterad". Inget jag tänker på dagligen. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Fråga gärna på så kan jag kanske ta upp detta i fler inlägg? Jag är återigen inte så intresserad av detta själv, men börjar mer och mer att förstå att omgivningen verkar vara det.